Missförstånd..

Kemin har,som ni vet,varit väldigt ångestladdad för mig.
Samtalet med min mamma slutade ju inte riktigt som jag hade tänkt heller så humöret har ju inte varit på topp precis sista tiden.
Efter att ha pratat ut med min mamma igår så kom ju allt i lite annan dager.
Jag var så ledsen för att jag inte kunde klara av kemin så jag "hörde" ju bara det negativa hon sa.Och det var väl inget negativt egentligen utan hon berättade bara hur det var förr när jag var yngre.
Jag har alltid varit duktig i skolan och haft lätt för mig.Alltid haft stora krav på mig själv att klara saker.Och när jag inte har gjort det så har jag gett upp,precis som mamma sa.Men jag har alltid gått vidare,precis som nu.Hittat andra lösningar.
Hon menade att det skulle vara som lite pepp för att jag skulle komma vidare.
Det jag inte skrev(hörde) och som mamma också sa var ju att hon verkligen tyckte jag hade kämpat på bra med allt och att hon visst tyckte jag var duktig,med tanke på att jag inte har läst sen jag slutade skolan i stort sett.Det är ju ett tag sen vet ni =)
Iaf...det märkliga är ju att man i det läget jag var igår,bara hör allt som är negativt och svider och att man inte kan ta åt sig av det positiva som blev sagt..och som egentligen överväger det negativa.
Jag blev väldigt ledsen och besviken för vad jag trodde mig höra att min mamma sa för min mamma är en underbar människa och skulle inte säga något sånt egentligen...Jag VET det...
Så allt var ett stort missförstånd från min sida,vilket känns skönt idag.
Jag hoppas du kan förlåta mig ,mamma,  för att jag tog upp här hur tokigt det blev och inte med dig direkt,men jag blev så förvånad över vad jag uppfattade att du sa..
Hoppas idag blir en bättre dag <3<3
Puss på er alla därute....